Vad är det för mening med att säga någonting snällt till någon och egentligen inte mena det? Det måste kännas hemskt att se personen skina upp i glädje och samtidigt veta att man egentligen tyckte och tänkte någonting helt annat.
Jag tror ingen kan vara så känslokall att den mår bra av att vara elak, mår bra av att se en annan person bli sårad.
Men endå finns det personer som är elaka mot andra, slänger elaka kommentarer, ger blickar, gester, viskar bakom ryggen och så vidare. Det är så fruktansvärt fult och elakt. Har man någonting att säga personen, var då rakryggad och säg det "face to face" till personen eller håll det för dig själv.
Våga strunta i rykten, rykten är till 99% skitsnack, avundssjuka personer som hittar på saker för att själva få status genom att trycka ned andra. Det är riktigt fegt, och innerst inne kan det inte kännas speciellt bra, en skuldkänsla för vad man gjort kommer alltid att gnaga inom sig.
Utfrysning har vi nog alla varit med om, antingen har man själv varit utfryst eller så har man fryst ute någon eller några. Det är enligt mig något utav det elakaste man kan göra. Även om man inte gillar personen speciellt mycket, så måste man låta personen känna att den är med i gemenskapen.
Jag har själv varit utfryst så jag vet vad jag pratar om. Hela sjuan var jag som ett spöke, nästan ingen pratade med mig, var med mig på rasterna eller idrotten. Jag försökte hänga med så gott som det gick, men det fungerade inte speciellt bra. Jag var ofta deprimerad, tystlåten och tappade mitt självförtroende. Från att ha ett riktigt bra självförtroende till att det nästan var nere i botten bara på bara några månader.
Det jag vill med den här texten är igentligen att ge alla en tankeställare. Mobbing och utfrysning är otroligt dumt, när den gnagande känslan inom dig kommer ifatt är det försent att ångra sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar