Mobbing finns överallt, i otroligt många former. På nätet, hemma, i skolan, via sms eller meddelande på facebook eller liknande. Mobbing syns inte alltid på utsidan, speciellt om det är så kallad
nätmobbing som sker. Då är det personer som döljer sig bakom en datorskärm som sitter och vräker ur sig kommentarer och ord som de aldrig skulle våga säga till någon i verkliga livet.
Mobbing är aldrig okej, aldrig, inte i någon som helst form. Mobbing kan vara allt från ett ord någon gång till att terrorisera och spamma personen i fråga med elaka meddelanden, bilder eller helt enkelt total ignorans. Mobbing som sker via nätet är väldigt svårt att stoppa, väldigt svårt att få syn på i tid, innan det gått för långt. Den här sortens mobbing är den som är enklast att dölja, den mobbing som inte syns på utsidan, men gör så fruktansvärt ont på insidan. Man kan säga att man inte bryr sig, bara borstar av sig orden och går vidare. Men tyvärr, det fungerar inte så.
Jag har själv varit utsatt för mobbing, i flera år stod jag ut med glopord och diverse elaka saker som inte var okej någonstans och väldigt ofta så stämde det inte alls. Falska rykten som spreds som en löpeld i korridorerna. Det här skedde både i skolan, på nätet och via telefon, folk som ringde mig dolt och sa massa sjuka saker som sakta bröt ned mig till botten. Jag försökte tillslut få de vuxna att förstå varför jag bar mig åt som jag gjorde. Varför det skapades bråk var och varannan rast, varför jag var störig på lektionerna. Det var för att få min röst hörd, för att få någon att se mig, förstå hur jag mådde. Det var ingen som förstod.
Det var en otroligt tuff period i mitt liv, jag mådde dåligt i stort sett varje dag, och jag flydde till stallet. Min enda tillflyktsplats där jag kunde vara mig själv, hästarna var min trygghet, de jag kunde sitta och prata med i timmar. De förstod hur jag mådde, jag vet att de förstod exakt hur jag mådde.
Tillslut tog jag mig upp på fötter igen, tänkte över mitt liv och bestämde mig för att det här är mitt liv och ingen annans, mitt liv ska inte få styras av andra. Jag ska inte gå omvägar i mitt eget liv för att undvika blickar, kommentarer eller fniss. Jag stod upp för mig själv, någonting som inte många klarar. Jag sa ifrån en gång för alla, visade mig stark, vilket knäckde dem som ville mig illa, de som ville visa sig starkare än mig.
För en dryg vecka sedan begick en 13 årig flicka självmord då hon fått utstå nätmobbing under en längre tid, och försökt söka stöd och tröst hos ett flertal personer. Ett stöd som hon fick, men inte räckte till, hon orkade inte kämpa längre och lämnade jorden för att bli en ängel på himlen.
Jag blev så otroligt ledsen när jag fick reda på det här, det skar i hjärtat på mig. Att en så ung person inte orkar leva kvar här på jorden, för att ett gäng idioter är så otroligt egoistiska och elaka.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det bättre där du är nu, på ditt änglamoln i himlen, att du tittar ner på oss som är kvar i den här världen och minns de goda stunder du fick här.
Du är älskad och saknad, glöm aldrig det. Vila i frid, vackra Linn. ♡
